När jag åter gjorde min månadsliga resa till Af Sejdels Skogar, möttes jag av osämja och misstänksamma ögon. Två pappersark var uppspikade på trädet bredvid Tingsstenen, föreställande två män. Den förste var Lancelot, en av Rikets förkämpar, och den andre var Drakprofeten, som för blott ett månvarv sedan, genom en ritual, flytt ur den Krona […]

Den varma solen steg över trädtopparna, och jagade bort vinterns sista lager frost, som desperat försökte klamra sig fast vid jorden. Af Sejdels Skogar låg tysta, då äventyrarna åter började vandra in på dessa ökända marker, med misstänksamma ögon och fingrarna redo vid svärd och dolk. De kom från Öst och Väst, från Norr och

En varm sol steg över Västmarkens snötäckta marker, och lät vattendropparna fly nedför de frusna vattenfallen, dagen då landets äventyrare valde att återvända till Af Sejdels Skogar. I tystnad samlades de kring Tingsstenen, med händerna hårt knutna runt svärdens hjalt. Med Malcolm i graven saknade Kronan bärare, och folket samlades runt den forna Konungens baneman,

En blek sol hade just stigit över de dimhöljda träden när tre döda män lämnade Drakdalen. En var den gamle lönnmördaren Lars, en annan var en främling vars namn jag inte känner. Den tredje var Kung Malcolm, även om det inte var hans egen hunger som lyste genom hans blodsprängda ögon. Trogna läsare, det är

Väl mött åter, trogna läsare! När jag för blott dagar sedan återvände till Af Sejdels Skogar, möttes jag av alla de äventyrare jag hört talas om i tavernor, stående kring en dödsdömd man, deras blickar kalla. Den ökände lönnmördaren Lars satt på knä framför folkmassan, hans händer bundna. När skogens folk gjorde sin vilja att

Väl mött åter, trogna läsare! När jag för några dagar sedan, åter fann mig själv i Af Sejdels Skogar möttes jag av både bekanta ansikten och främmande, och jag är inte säker på vilka som var mest skrämmande. Det sägs att ryktena från norr var sanna, att ett diplomatiskt följe från Riket i öster ska

Förra gången jag styrde mina steg åt Af Sejdels Skogar, möttes jag av ett historiskt ögonblick; när de svurna fienderna, barbarkungen Malcolm och Rebellernas ledare Gråbåge, tog i hand och tillsammans stred mot den större ondskan; Exideas följare som ämnade förstöra Västmarken. En av de frågor folket ställt sig under månaderna efter slaget är; är

Väl mött åter, trogna läsare! När jag återvände till Af Sejdels skogar möttes jag av att mannen känd som Gråbåge nästan lyckats övertyga folket om att deras kung aldrig skulle återvända, ögonblicket då Kung Malcolm klev ut i gläntan med sina flodländska generaler bakom sig. Efteråt var spänningen så tydlig att du kunde skära igenom

Väl mött åter mina trogna läsare! När jag återvände till Af Sejdels skogar möttes jag av att kylan äntligen tycks ha släppt sitt grepp om landet, och den gyllene solen sken outtröttligt från sin blå, molnfria bädd. Men det tycks ej som att kylan, i sin flykt tog med sig våldet och vreden bort från

Trogna läsare, när jag för en tid sedan återvände till Af Sejdels skogar välkomnades jag av något av det värsta väder jag i mina dagar sett; snö såväl som regn som föll i mina ögon som om det försökte blända mig, och stigar så leriga att de tycktes vilja hålla mina stövlar kvar i marken.