Stopet

Rikets invånare i vår ärade huvudstad, hör upp! För jag skriver ännu en gång till er från den djupa och ogästvänliga plats som är Af Sejdels skogar. Min penna darrar av både obeskrivlig lycka och oro. För det skulle utkämpas många tappra strider och avslöjas uråldriga hemligheter denna, bistra höstdag. För framtiden ser mycket ljus […]

Låt mig berätta för er kära invånare i Rikets huvudstad, Sätet, vad det är som har hänt bortanför revan, i det ocivilicerade västmarken. Efter mitt lite för djärva beslut att besöka de berömda Af sejdels skogar kan jag nu berätta för er om vad jag såg där, allt från storslagna krigare till de lägsta skurkarna.

Med vinterns sömniga vila långt bakom sig och sommarens varma vindar att se fram emot har äventyrarna i Af Sejdels skogar varit aktiva. En annalkande konfrontation mellan de olika grupperingarna ser nästintill oundviklig ut. Alla tre sidor har samlat på sig artefakter och byggt märkliga apparater och stavar, vilka verkar hålla en oerhörd mängd magisk

När Västmarkens äventyrare åter styrde sina steg mot Af Sejdels Skogar lågmärkliga, lila dimmor tjockt mellan träden.Väl där mötte de både bekanta och nya ansikten. Ett tillhörde en bard,som blivit fast i dimman, och där drabbats av draksjuka. Men äventyrarnaska ha skapat en benmögelost och med hjälp av den botat den stackarsbarden.En nykomling var Tekhla,

Där, i det förpestade gränslandet som skär Västmarken och Riket i tu, harnågot hänt. Där, bland magiskt förrädiska dimmor som visar dig lögner och stjäl dinaminnen; där få ting är som de verkar, och än färre som de borde vara, harnågot skett. Där, i den mörkt magiska platsen kallad Revan, har något förändrats. Revan har

Af Sejdels Skogar var inte som de brukade när Västmarkens äventyrare senast begav sig dit. Alla var på sin vakt; vaksamma händer var aldrig långt ifrån sina svärdshjalt och även de modigaste av äventyrare såg sig ständigt över axeln. Det viskades om en mystisk energi nere i Drakdalen, om besynnerliga ljus och folk som försvunnit

Skogens invånare har hört det i vinden. Vattenandarna har känt det i de kalla bäckarna. Prästerna och Templets magiker har förnummit det i tystnaden. Någonting har vaknat i Västmarken. Det började med att en kvinna vid namn Edvina Guldspade anlände från Kartoffelköping i Söder. Hon påstod sig vara berömd äventyrare – fast ingen tidigare hört

För några veckor sedan begav sig folk från när och fjärran ned till byn Kartoffelköping, i den flodländska kolonin Federationen, i södra Västmarken. Vissa kom för att fira Mortusmäss – en högtid tillägnad dem som lämnat oss för den sista vilan – några för att göra sig rika, och andra för att lära sig om

I mer än sju månader satt en man under ett berg. Långt ned under mossa och jord och sten satt han, i de tunnlar som slingrar sig under Drakdalen, och väntade. Han var fast där eftersom han haft oturen att hamna på fel plats vid fel tidpunkt; han hade råkat vara inne i Hertiginnan Af

Länge har vi väntat.I hyrda värdshusrum har vi suttit framför våra brinnande eldstäder och drömt om bättre tider. Drömt om ett slut på snöstorm och pest och annat gräsligt lidande. Drömt om att åter få bege oss till Af Sejdels Skogar i Västmarken. Drömt om att åter få möta våra fränder och fiender, om att