Väl mött åter, trogna läsare! När jag för blott dagar sedan återvände till Af Sejdels Skogar, möttes jag av alla de äventyrare jag hört talas om i tavernor, stående kring en dödsdömd man, deras blickar kalla. Den ökände lönnmördaren Lars satt på knä framför folkmassan, hans händer bundna. När skogens folk gjorde sin vilja att se honom avrättad känd genom skrik och vrål, drog bödeln sin dolk ur bältet. När den dömde föll död till marken, dog de jublande rösterna med honom, och folkmassan började långsamt skingra sig. Fast det fanns också de, som dröjde kvar, med korsade armar och brydda blickar. En av trupperna som vandrade ifrån avrättningsplatsen leddes av de två Kungarna, Malcolm och Gråbåge. Det ryktas att Malcolms ögon plötsligt ska ha fyllts med oförklarlig vrede, som han sedan, helt oprovocerat vänt mot den andre Konungen. På ett ögonblick ska han ha gått ifrån att kalla Gråbåge sin allierade, till att ilsket angripa honom med stål i hand. Det sägs att barbarkungen nästan lyckades dräpa den andre innan han blev avväpnad och skadad flydde ut i vildmarken. En tid senare sågs Malcolm promenera fram mellan träden, till synes helt oberörd. När folk mötte honom med anklagelser och ilskna frågor verkade han helt ovetande om vad månget vittne just sett honom göra. Nu finns det inga tvivel om saken; Kung Malcolm har sannerligen blivit galen. Ryktena har flutit runt Västmarken som en dimma, som motsäger sig själv vid varje sväng och stig. Men det finns en sak de alla håller med om. Lönnmördaren Lars har överlistat döden.
Jag var personligen ögonvittne till förbrytarens avrättning, och jag kunde knappt tro mina ögon när jag sedan såg den odöde mannen marschera fram genom skogens dimmor, framför en förskräcklig här av dödskultister och annat otyg. När äventyrarna sedan åter stod samlade sägs det också att en ny tronpretendent ska ha utropat sig. Hon ska ha hävdat att hon var Kung Malcolms syster, och på så sätt haft blodsrätt till Västmarkens tron. Hennes anspråk på tronen sägs också vila på det faktum att hon slagits mot samma galenskap som Kungen, men med mycket större framgång. Men hon var inte den enda tronpretendent som gjort sig känd till allmänheten denna dag. När Rikets representanter anlände i Västmarken på ett diplomatiskt uppdrag firade jag det historiska ögonblicket, men jag anade aldrig vem som gömde sig mitt ibland dem. Så vitt jag vet har det aldrig förr hänt att en Drottning av Riket satt fot i Västmarken, men när en av diplomaterna från Öst öppet utropade sig som sådan fanns det inget tvivel om saken, Drottningen har kommit till Västmarken! Blott minuter efter att hon givit sig till känna inför folket, föll Gråbåge till marken, i svåra plågor, och skrek genom tumultet att han blivit förgiftad.
Anklagelser om vem som låg bakom dådet kastades fram och tillbaka, och Drottningens namn var ett av de som nämndes. Men när Gråbåge till slut återhämtat sig stod inga svar att finna. Det dröjde inte länge innan det stod klart att det fanns de som inte såg på Drottningens närvaro med blida ögon. En av diplomaterna i hennes tjänst, som också omnämns som hennes högra hand, ska mot sin vilja ha rövats bort av de dödskultister som härjat skogarna de senaste månarna. Det ryktas också att de ämnar sälja henne till ett beryktat troll i området, men jag kan dessvärre, eller kanske lyckligtvis, inte bestyrka detta påstående. När dagen led mot sitt slut anlände en ensam vandrare till Af Sejdels Skogar, en budbärare från Öst. Han föll på knä framför Drottningen och förklarade att ett blodigt inbördeskrig utbrutit i Riket i hennes frånvaro. Han bönföll henne att återvända hem och åter ena sitt kungadöme.
När hon sedan kallade till ett storting vid det gamla Handelsfortet sägs det att halva Af Sejdels Skogar ska ha anlänt för att diskutera deras gemensamma framtid. Hon bad tinget om en vapenvila mellan Västmarken och Riket, som skulle vara tills hon åter enat sitt hemland. Vissa höll med henne, och vissa gjorde det inte, och som så ofta är fallet i Västmarken, fick svärdet avgöra saken. När slaget väl tagit sin början dröjde det inte länge innan Kultisterna och den odöde Lars tog del av stridigheterna. Efter att Drottningen flytt hem till Riket, ska fredsavtalets motståndare ha stått segrande, men inte utan att betala ett pris. Malcolm sägs sist ha siktats då Kultisternas lakejer släpade den sparkande och vrålande Kungen bort från slaget och ut i obygden. Vissa säger att de avrättat honom, och vissa att Lars gjort honom till sin likmarionett. Jag kan dock varken bestyrka det ena eller det andra. När jag skriver detta når listan på frågor mig upp till knäna. Är Erika verkligen Malcolms syster, och i sådana fall, bör vi kalla henne Drottning? Kommer vi någonsin att återse Kung Malcolm, och kommer det att vara som frände eller som fiende? När Rikets Drottning väl återvänder, kommer hon att göra det med utsträckta
armar eller i täten för en invasionshär? Frågorna är många och när de besvaras hoppas jag som alltid vara först på plats, när jag åter styr mina steg åt Af Sejdels Skogar.