0702-52 64 78 (telefonen används enbart under lajven) kontakt@vastmarkenlajv.se

2018-04-07 En Konung i Sten

En varm sol steg över Västmarkens snötäckta marker, och lät vattendropparna fly nedför de frusna vattenfallen, dagen då landets äventyrare valde att återvända till Af Sejdels Skogar. I tystnad samlades de kring Tingsstenen, med händerna hårt knutna runt svärdens hjalt. Med Malcolm i graven saknade Kronan bärare, och folket samlades runt den forna Konungens baneman, Gråbåge. Det stod klart att de önskade Flockens ledare som sin nya regent, men innan de hunnit sätta Västmarkens Krona på Gråbåges panna stegade Drottning Triris av Riket fram till Tingsstenen, med sina stolta kämpar bakom sig. De frusna löven knastrade under hennes gyllene stövlar då hon utropade sin egen rätt till Västmarkens Tron, till de egna landsmännens hejarop och applåder.
 
Men glädjen blev kortvarig då Excidéas kultister vandrade in i gläntan, med den odöde Lars mitt ibland dem. Förrädaren drog då sin mörka klinga och stod där framför dem, med naket stål i hand. Med en död mans kyla i rösten utmanade han Gråbåge på en duell… Med Västmarkens Krona som insats. Med den tunga vetskapen att den som segrade skulle komma att bli Kronans rättmätige arvinge ställde de båda kämparna upp sig på varsin sida av gläntan. Båda var män med blod på sina händer. Båda var män med fingrarna slutna om svärdens tunga hjalt. Den benvita snön väntade hungrigt på en droppe blod. Men innan duellen hunnit ta sin början ställde sig två av Drottning Triris livvakter vid Gråbåges sida, med dragna vapen. Lars utropade att han skulle slåss mot dem alla tre om så krävdes, och striden tog sin början. Svärd möttes och både krigare och stål skrek ut trots och smärta genom skogen. Dödens sång nästlade sig fram genom alla Af Sejdels Skogars skrymslen och vrår, fram över skog och mark och dal. Ända från Centrala Skogarna i Kungadömets hjärta, till mitt hem Sejdelburg, där jag nu tvingas sätta penna mot bläck och skriva historien om Lars seger. Om hur Förrädaren ensam mötte tre stora krigare… Och gick segrande från duellen. Med Kronan i sin likbleka näve.
 
Vad som sedan hände med vår Krona hörs viskas om i månget värdshushörn, men inget mer än rykten och spekulation/spekulerande har jag funnit. Det sägs att Excidéas ökända kultister tagit med sig Kronan upp till Kungens Grav, men vad som gjorts med den där, vid Malcolms dimhöljda viloplats kan jag ej uttala mig om. Men blott gamla ansikten stod ej att finna i skogen, utan nya därtill. Barderna Hastur Gulkappa och Ardra Silvertunga har nu anlänt till våra skogar, och det sägs att Hastur mer eller mindre frivilligt råkat finna sig i positionen som Drottning Triris personliga hovsångare. Två andra mystiska figurer var de två Bröderna Grimm, två monsterjägare som hävdar att de kommit till Af Sejdels Skogar för att söka den magi som ligger gömd bland träden- och bli rika på köpet. Något de verkade mycket intresserade av var den Skogsvarelse som på sista tiden börjat smyga runt i skogen. Det ryktas även att varelsen kan göra en rik som en dvärgakung, men bara om man lyckas få den att skratta. Jag har också haft nöjet att möta smeden vid namn Heinz, som nyligen satt upp verksamhet i skogen. Efter Gråbåges och Lars duell följde en blodig timma, då Flocken ständigt sökte strid med Excidéas kultister, för att låta Gråbåge återta den Krona de ansåg i sanning var hans rätt.
 
När de till slut åter lagt beslag på Kronan, ställde de sig ännu en gång runt Tingsstenen, och inväntade Gråbåges Kröning. Förväntansfullt såg de hur den gyllene cirkeln lades till vila mot Gråbåges panna, och förklarade honom – åtminstone för somliga – som Konung. Men inte länge stannade Kronan på Kungens huvud, ty så fort den nuddat hans panna, svartnade hans blick och den föll av hans skakande huvud. När Kronan klirrande slagit i marken, höjde Gråbåge sin blick, och hävdade att Kronan talat till honom. Och rösten som tilltalat honom – sade Gråbåge – ska ha tillhört vår forna Konung Malcolm. Skammen av att ha dräpt sin frände lyste klar i Gråbåges ögon, tillsammans med fruktan för vad denna dödens viskning från andra sidan graven kunde innebära. Men kan detta vara möjligt? Kan döde Kung Malcolm sannerligen ha sträckt sig från bortom graven, och talat med oss genom Kronan? Eller är hans röst falsk? Är detta någon förbannad svartmagikers verk, som söker vilseleda oss? Jag kan inte veta säkert.
 
Men enligt stålets lag tillhörde Västmarkens Krona fortfarande Förrädaren Lars, då han besegrat Gråbåge i morgonens duell. Därför möttes de åter, med Sejdelskogens äventyrare runt omkring sig, likt ett hav av hurrarop och höjda baner. Lars slogs för att återta sin Krona, och Gråbåge för rätten att med heder bära den. De två männen stod med svärd i hand och Gråbåges ögon mötte Lars likbleka blick. Döden låg åter i luften, denna vinterdag. Snön knastrade under deras stövlar då de cirklade runt varandra, men denna gång stred Lars ej med heder. Han släppte sitt svärd och med en orms snabbhet begravde han Basiliskdolkens klinga i Gråbåges bröst. Då den förgiftade dolken hade makten att med blott ett stick förvandla sitt offer till sten, föll den nykrönta Koungen maktlöst till marken. Vrede och förvirring dansade i Gråbåges ögon, då giftet spreds genom hans blodomlopp. Ljuset i hans ögon frös till is då vad som en gång varit kött och blod, nu blev sten, grå som bergen i Norr. En Konung var nu blott en stenstaty.
 
Med deras Konung fallen till marken fylldes Flockens hjärtan av vargens ilska, och med iskallt stål i sina händer och eld i sina ögon föll de likt en flodvåg över Excidéas Kultister. Sköldar splittrades och spjut bröts i tu, men när det sista svärdet fallit från sin ägares döda fingrar stod det klart att denna strids segrare varken var Kultisterna eller Flocken, utan Riket. Drottning Triris krigare kämpade tappert och med heder, men när de stod med leende läppar och i luften vajande vapen förstod de att Västmarkens Krona ändå inte var deras. Ty den var inlåst i den nygrundade Västbanken, vårt lands främsta, och så vitt jag vet också enda bankväsende. Kära läsare, när jag skriver detta hemsöks jag av ett antal mörka frågor. Vem kommer nu i slutändan att bära Västmarkens Krona? Var det i sanning Malcolm som talade genom Kronan, från andra sidan graven? Och kommer Gråbåge nu för alltid att vara förvandlad till sten, eller kommer någon att lyckas bota honom? Trogna läsare jag är oförmögen att svara på dessa frågor, men jag är övertygad om att jag kan finna svar när jag återvänder till Af Sejdels Skogar. Och jag ber till vilka gudar som än lyssnar att ni kommer att vara där med mig.
 
Garl af Stop Sejdelburg – År 9 e HV (Efter Hämndens Vind, Segerns 159e år
Share This