Stopet

En blek sol hade just stigit över de dimhöljda träden när tre döda män lämnade Drakdalen. En var den gamle lönnmördaren Lars, en annan var en främling vars namn jag inte känner. Den tredje var Kung Malcolm, även om det inte var hans egen hunger som lyste genom hans blodsprängda ögon. Trogna läsare, det är […]

Väl mött åter, trogna läsare! När jag för blott dagar sedan återvände till Af Sejdels Skogar, möttes jag av alla de äventyrare jag hört talas om i tavernor, stående kring en dödsdömd man, deras blickar kalla. Den ökände lönnmördaren Lars satt på knä framför folkmassan, hans händer bundna. När skogens folk gjorde sin vilja att

Väl mött åter, trogna läsare! När jag för några dagar sedan, åter fann mig själv i Af Sejdels Skogar möttes jag av både bekanta ansikten och främmande, och jag är inte säker på vilka som var mest skrämmande. Det sägs att ryktena från norr var sanna, att ett diplomatiskt följe från Riket i öster ska

Förra gången jag styrde mina steg åt Af Sejdels Skogar, möttes jag av ett historiskt ögonblick; när de svurna fienderna, barbarkungen Malcolm och Rebellernas ledare Gråbåge, tog i hand och tillsammans stred mot den större ondskan; Exideas följare som ämnade förstöra Västmarken. En av de frågor folket ställt sig under månaderna efter slaget är; är

Väl mött åter, trogna läsare! När jag återvände till Af Sejdels skogar möttes jag av att mannen känd som Gråbåge nästan lyckats övertyga folket om att deras kung aldrig skulle återvända, ögonblicket då Kung Malcolm klev ut i gläntan med sina flodländska generaler bakom sig. Efteråt var spänningen så tydlig att du kunde skära igenom

Väl mött åter mina trogna läsare! När jag återvände till Af Sejdels skogar möttes jag av att kylan äntligen tycks ha släppt sitt grepp om landet, och den gyllene solen sken outtröttligt från sin blå, molnfria bädd. Men det tycks ej som att kylan, i sin flykt tog med sig våldet och vreden bort från

Trogna läsare, när jag för en tid sedan återvände till Af Sejdels skogar välkomnades jag av något av det värsta väder jag i mina dagar sett; snö såväl som regn som föll i mina ögon som om det försökte blända mig, och stigar så leriga att de tycktes vilja hålla mina stövlar kvar i marken.

Det är med glädje jag meddelar mina trogna läsare att kölden börjat släppa i Västmarkens skogar, vintern är över. Men ‘ur askan i elden’, lyder ju talesättet. När äventyrarna återvände till Af Sejdels skogar var det med händerna på svärdshjalten, och pilarna i sina koger bara väntade på att avlossas. Blod låg i luften men

När vinterns första snö föll över Västmarken, tyngde ned trädens grenar och lade sin vita slöja över landskapet, trotsade Västmarkens äventyrare kylan och möttes mitt i Af Sejdels skogar. De var komna till denna ökända plats för att göra upp om den splittrade demokratins öde.Där, ensam mitt ibland dem, fann de Malcolm McHaeden, som för