Väl mött åter mina trogna läsare! När jag återvände till Af Sejdels skogar möttes jag av att kylan äntligen tycks ha släppt sitt grepp om landet, och den gyllene solen sken outtröttligt från sin blå, molnfria bädd. Men det tycks ej som att kylan, i sin flykt tog med sig våldet och vreden bort från Västmarken, för nära det första jag såg var en pojke som kom insnubblande i lägret och yrade om att någon form av odjur hade anfallit och bitit honom. Vad det nu var för ‘bett’ pojken led av, så hade det verkan; han tycktes må värre än en pestsmittad, och stapplade som en odöd.
Det tog ej lång tid innan bettets källa gav sig tillkänna, om än långt ifrån villigt. Besten stod att finna bland de skogsklädda kullarna bakom lägret, och väntade där på intet ont anande resenärer som råkade ha vägarna förbi.
Det har kommit till min kännedom att en man från Flodländerna, vid namn Abelard har börjat försöka tillverka ett motgift för de besmittade, så trots att besten fortfarande andas någonstans där ute bland kullarna, så skulle jag säga att jag mött på lägen mer passande för förtvivlan.
Nästa punkt på min lista av nyheter är kanske mer spekulation än fakta, men jag fann det viktigt att nämna att jag hört talas om en grupp av Gudinnans tjänare, som sägs ha smugit runt i skuggorna, och i samma mening hör man ofta talas om en krona, men vilken krona, eller vilken anknytning den har till de troende, framgår ej från de viskningar som nått mig.
Den skogsvarelse som jag hört ska ha kallats på, vid mitt förra besök i skogarna, ska ha inrättat revir på kullen där den beryktade Varpudeln föll. Det sägs att denna märkliga, pälsklädda varelse viskar i mången magikers öra, men av ondo eller godo, förmår jag ej förtälja.
Det sägs att de som samlats under mannen Gråbåges fana i uppror mot Kronan ska ha splittrats i två läger, då någon känd som Ingvar ska ha anklagat rebellernas ledare för att ha slagits vid den ökända Nerixas sida, följt av att flera av de som svurit sin trohet till Gråbåge deserterade och slöt upp bakom Ingvar. Kan det verkligen vara sant att Gråbåge kanske ej är den vi känt honom som? Eller talar han sanning när han säger att han efter att ha följt Nerixxa, förrådde henne och spelade en viktig roll i hennes fall? Trogna läsare jag är ledsen att erkänna min oförmåga att besvara denna fråga.
Det har också sagts mig att en glaskula, större än en näve och röd som blod, ska ha ingått i den flodländska handelstransporten som Västmarkens folk har vant sig vid att se. Om mina kontakter går att lita på, ska denna glaskula vara kärnan i vad som kallats ‘Manabomben’, något som det sägs har förmåga att fälla en hel här, eller lämna hela Af Sejdels skogar i lågor.
När rebellerna överföll transporten med naket stål i sina händer var det kaoset som styrde. Klingor möttes och formler kastades ända tills Kronans mäns ledare, vid namn Florent, förkunnade att Manakulan var i hans ägo, och att rebellerna förlorat denna strid.
Men frågan är; vem kommer att vinna kriget? Rebellerna, eller Kronans svurna kämpar? Vad är det egentligen de Gudinnan trogna har för sig under trädens skuggor, i skydd av mörkret, och finns det ett sätt att bota de som blivit bitna av besten?
Och kanske den största frågan av dem alla; skulle Manabomben utlösas, kommer vi att leva länge nog att berätta om det? Är den en kraft att användas i vår fördel, eller kommer den att bli vår undergång? Trogna läsare, det är med sorg jag finner mig oförmögen att besvara dessa frågor, allt jag kan göra är att be till gudarna att ni kommer att dela min kamp att finna svaren, när jag åter styr mina steg mot Af Sejdels skogar.