Det är med glädje jag meddelar mina trogna läsare att kölden börjat släppa i Västmarkens skogar, vintern är över. Men ‘ur askan i elden’, lyder ju talesättet. När äventyrarna återvände till Af Sejdels skogar var det med händerna på svärdshjalten, och pilarna i sina koger bara väntade på att avlossas. Blod låg i luften men innan den första klingan drogs avbröts de av en kvinnas skrik. Och ut ur skogsbrynet kom mycket riktigt en kvinna utrusande, med en pälsklädd varelse med svärd i hand, jagande efter henne. Äventyrarna flydde icke, utan jagade efter odjuret med svordomar och stål i hand.
I jakten på besten följde de det pälsbeklädda odjuret långt in bland träden och upp på kullarna där den lurade. Denna jakt blev snart till en jakt på ett sätt att dräpa den, då de insåg att vanligt stål inte verkade mer än irritera odjuret.
Det sägs att kvinnan hade Rikets symbol sydd över manteln som täckte hennes skadade axel, och att hon flämtat till då hon fått syn på någon i folkmassan, men vem, är ingen enig om.
Skogarna är då sannerligen inte säkrare under Malcolms styre, då jag själv fann mig rånad mer än en gång av de som kallar sig rebeller mot kronan, och suktar kasta honom av tronen, men om alternativet är bättre, vet jag inte heller.
Ett av de brev som rebellerna stal skulle levereras till Kungens general, Florent, och talade om en ‘varpudel’, som rymt från hans last, kan detta ha något att göra med den pälsklädda besten?
Ett annat brev jag blev bestulen på var ett meddelande från Kung Malcolm gällande en varutransport bestående av silver, och andra värdesaker. När solen stod högt på himlen anlände transporten och Kungens kämpar samlades kring den för att säkert föra den till sin destination, men på andra sidan fältet hade rebellerna samlats för att, till varje pris stoppa dem.
Pilar flög och svärd möttes men till slut lyckades Kungens krigare föra transporten förbi fienden, och jag är glad att säga att jag klarade mig helskinnad genom striden, om än, med nöd och näppe. När jag formar dessa bokstäver med min fjäderpenna känner jag mängder av frågor ta upp mitt sinne.
Är kvinnan verkligen utsänd av Riket? I sådana fall vad har hon i Västmarken att skaffa? Vad är detta för varelse som anfaller fredliga resenärer, och är det möjligt att dräpa den?
Läsare jag är oförmögen att besvara dessa frågor utan hoppas få svar när jag återvänder till Af Sejdels skogar.