ommarens obarmhärtiga ljus sken mellan löven i Af Sejdels Skogar, då Västmarkens äventyrare åter begav sig dit.Somliga kom för äventyr och andra för guld. Somliga kom för att tjäna ljuset och andra mörkret. Somliga kom för rättvisa och andra för att undslippa den.Men alla såg de samma sak när de kom fram; utsträckt över marken […]

Kära läsare,Tre ting vet jag;Två jag minns, och ett som jag blott hört viskas om i skuggiga hörn och mörka gränder.Det första tinget jag minns är hur Västmarkens äventyrare fann ett mystiskt ägg, som sades innehålla något slags okänd, magisk varelse. Detta minns jag. Och jag vet att det inom kort kommer att kläckas.Det andra

Det första vårregnet föll över trädtopparna och marken, dagen då Västmarkens äventyrare åter begav sig till Af Sejdels Skogar för att söka lyckan, äran, eller danerna.De möttes av den så kallade ’äggforskaren’, en figur vid namn Professor Tistelsten som kommit till skogarna i sökandet efter ett antal stulna monsterägg, som nu tycks vara utspridda över

Den nyfödda vårvinden har drivit vinterns frost långt, långt bort från Af Sejdels Skogar. Under de vajande trädkronorna vaknar något till liv. Det spritter i kvistarna, löven sträcker på sig, äventyrarna vågar sig åter tillbaka efter vintern. Drivna dit av girighet, av ärelystnad och nyfikenhet. Skogen vaknar. Västmarken vaknar.Det talas med låga stämmor i värdshusens

När ryktena började sprida sig likt höstlöv för stormvinden över Västmarken, var vi många som tvivlade. Det viskades om att Bork – en mystisk främling – utfört en magisk ritual för att öppna en port till kaosets gudinna Excidéas domän, för att släppa in två hemska monster i vår egen. Vi var många som tvivlade

En sval sol steg över Af Sejdels höströda Skogar, när äventyrarna åter vågade sig ut på vägarna. De kom – som äventyrare så ofta gör – för att söka sin lycka med hjälp av sin list och färdighet med stål. Men det fanns också somliga som sökte… Något annat.Nedanför Kungens Grav, bland Drakdalens dimma och

Sommarens sista varma vind ven över Af Sejdels Skogars trädkronor, och följdes av deras första besökare. Denne ensamme man kom kånkande på en ryggsäck full med pergament, och med två tavlor av ek i famnen. Med blott vinden som sällskap spikade han upp tavlorna i en trädstam, och fäste pergamenten på dem. När han var

De gamla hjältarna är borta. Sommarens sista vind viner utanför mitt fönster- dansar sig fram över Nya Sejdelburgs hustak av halm och skiffer. Blåsten fortsätter vidare, bort över stadens murar och ut i Västmarkens vildmark. Ut över slätterna, och djupt in i Af Sejdels Skogar. Vinden smyger sig fram mellan träden, dansar runt Stora Stenen,

Stadsvakten Sigvald flydde genom skogen, med sin före detta vän hack i häl. Han stapplade fram över marken, halkade på fjolårets ruttnande gamla löv, och fortsatte flåsande vidare genom skogen. Mannen bakom honom hade mord i blicken, och fingrarna slutna kring en stor yxas handtag. Asksvarta märken löpte över sidan av hans ansikte, likt kol

För ett halvt månvarv sedan begav sig en expedition in i Af Sejdels Skogar. De tillhörde ingen falang, nation, eller tronpretendent, utan enades blott av ett gemensamt mål; att finna receptet till Odödlighet. Redan hade de funnit en av ingredienserna; Själarnas Flaska, men de behövde fler. Så de begav sig ut i obygden, ut i