Kära läsare,
Tre ting vet jag;
Två jag minns, och ett som jag blott hört viskas om i skuggiga hörn och mörka gränder.
Det första tinget jag minns är hur Västmarkens äventyrare fann ett mystiskt ägg, som sades innehålla något slags okänd, magisk varelse. Detta minns jag. Och jag vet att det inom kort kommer att kläckas.
Det andra tinget jag minns är hur Hertiginnan Florens Augusta af Sejdel blev förrådd och rånad av sin egen tjänarinna; Kristina. Också detta minns jag, och jag vet att en lagmästare har rest till Af Sejdels Skogar, och att en rättegång kommer att hållas. Givet den medskyldige Sinus vittnesmål och lagmästarens närvaro är jag övertygad om att den rätta domen kommer att falla. Men i det osäkra Västmarken är det ju svårt att vara övertygad om någonting alls; särskilt gällande lagen. Apropå Västmarkens tvivelaktiga förhållande till just lag och ordning kan ju också nämnas hur min egen kokerska Marta nyss försvunnit spårlöst. Detta försvinnande har märkligt nog sammanfallit med att mitt gamla svärd inte står att finna någonstans. Själv skulle jag betala dyrt för information om detta!
Det tredje tinget jag vet är inget någon kan minnas, för det har ännu inte skett. Men ändå viskas det om det. Det viskas i värdshushörnen, i de svarta gränderna och i skydd av natten; det viskas i vinden och ute på den tomma heden och mellan de upprymda, pånyttfödda löven. Det viskas om en dörr som ska öppnas, och om en man som ska stiga genom den, och ut i vår värld. En dörr till den andra sidan. En man vars kappa är mörk som bläck, vars blick är kall som aska och vars själ är svart som sot. En gammal fiende, som ska komma åter.
Garl af Stop
Sejdelburg – År 11 e HV (Efter Hämndens Vind), Segerns 161a år