Det första vårregnet föll över trädtopparna och marken, dagen då Västmarkens äventyrare åter begav sig till Af Sejdels Skogar för att söka lyckan, äran, eller danerna.
De möttes av den så kallade ’äggforskaren’, en figur vid namn Professor Tistelsten som kommit till skogarna i sökandet efter ett antal stulna monsterägg, som nu tycks vara utspridda över våra skogar. Hon bad äventyrarna att söka reda på dem, och det har sagts mig att flera av äggen blivit återfunna. Lite tystare talas i värdshushörnen om att ett av äggen – vilket vet jag dock inte – ska komma att kläckas inom en snar framtid. När väl tiden är kommen kan sägas med säkerhet att både styrka och snabbhet och list kommer att krävas av våra äventyrare.
Äventyrarna möttes också av adelsdamen Hertiginnan Florens Augusta af Sejdel från Nya Sejdelburg, som kommit till skogarna – med ett följe bestående av en livvakt och en hovdam – i syfte att göra affärer.
Dessa affärer bestod bland annat i att skaffa sig rättigheterna till en närbelägen drakonitgruva. Det sägs att Hertiginnan ska ha anlitat den ökände rövaren Rhöfvald för ett minst sagt märkligt uppdrag. Han ska – om ryktena stämmer – ha samlat ett gäng äventyrare för att leta upp en själ fångad i en flaska ute i den mörka del av skogen som kallas Labyrinten. Denna själ ska ha tillhört den sedan länge döde man som lagligt äger drakonitgruvan Hertiginnan ville åt.
I skuggan av Stora Stenen ska en skepnad ha vandrat runt. En själlös kropp som blivit kvar när Excidéas hemska förkämpar bannlystes från vår dimension. Ett skal. Där ska Hertiginnan och Rhöfvald ha sett en möjlighet. Rövaren tvingade – i en märklig ritual – in själen han funnit fångad i flaskan i den själlösa kroppen. Så den döde mannen som ägde drakonitgruvan fick sig – om ryktena är sanna – en ny kropp. Sedan ska Rhöfvald ha krävt att den nyligen återuppväckta gruvägaren skulle skriva under på att Hertiginnan istället skulle äga gruvan. Eller ja; Rhöfvald försökte i varje fall. Men ägaren höll inte med, och jagade med svärdet i högsta hugg bort den flyende Rhöfvald.
Hertiginnan ska också ha skakats av ännu ett nederlag; hon insåg att hon hade en förrädare i sin närhet – någon som saboterade hennes affärer, sände banditer att anfalla hennes varutransporter. Hon anlitade en grupp sluga äventyrare som till slut lyckades finna en misstänkt; Hertiginnans egen hovdam Kristina. Det har dock inte bevisats att hon är skyldig, och jag har underrättats av Hertiginnan själv att en rättegång kommer att hållas inom en snar framtid, för att ta reda på sanningen.
När dagen led mot sitt slut, och den grå solen börjat sjunka över den än gråare himlen, gjorde sig den nyligen återuppväckta gruvägaren åter påmind. Det sägs att han samlat sig en trupp äventyrare skickliga med svärd och yxa och båge, men vilken agenda han döljer, kan jag tyvärr inte säga. Många ska ha försökt hindra honom, och kämpat emot när han kom. Men hans här ska ha sköljt som en flodvåg över skogen, och alla de modiga som ställde sig i deras väg ska ha fällts till marken av stålets vågor.
Många föll, och många flydde. Och den återuppväckte lurar ute i skogens mörker ännu efter bataljens slut.
Frågorna är många; vad vill han? Var det verkligen hovdamen som förådde Hertiginnan? Var är äggen, och vilket av dem är det som ska kläckas inom en snar framtid? Och vad – gudar vad – ska vi ta oss till när väl det sista sandkornet landat på timglasets botten, och tiden är kommen för ett monster att födas i Af Sejdels Skogar?
Dessa frågor kommer att få sina svar, och jag är medveten om att vi kommer att tvingas vänta en tid tills dess. Visst kan det måhända bli tråkigt att vänta, men tiden kommer att gå, som ju tiden oftast gör. Och när väntan är över så vet ni var ni kan finna mig, och jag ser fram emot att möta er där åter, för att besvara alla dessa frågor tillsammans. För att utröna hemligheter, uppleva äventyr och skriva nästa kapitel i denna vår saga.
I Västmarkens skogar.
Garl af Stop
Sejdelburg – År 11 e HV (Efter Hämndens Vind), Segerns 161a år