För några veckor sedan begav sig folk från när och fjärran ned till byn Kartoffelköping, i den flodländska kolonin Federationen, i södra Västmarken. Vissa kom för att fira Mortusmäss – en högtid tillägnad dem som lämnat oss för den sista vilan – några för att göra sig rika, och andra för att lära sig om […]

I mer än sju månader satt en man under ett berg. Långt ned under mossa och jord och sten satt han, i de tunnlar som slingrar sig under Drakdalen, och väntade. Han var fast där eftersom han haft oturen att hamna på fel plats vid fel tidpunkt; han hade råkat vara inne i Hertiginnan Af

Länge har vi väntat.I hyrda värdshusrum har vi suttit framför våra brinnande eldstäder och drömt om bättre tider. Drömt om ett slut på snöstorm och pest och annat gräsligt lidande. Drömt om att åter få bege oss till Af Sejdels Skogar i Västmarken. Drömt om att åter få möta våra fränder och fiender, om att

Ett ensamt, vitt tygstycke blåser över ödemarken. Det dansar över marken, över mossa och mellan träd, i riktning söderut. En gång i tiden var det ett värdshustält. För några veckor sedan började den tidiga vintersnön falla över Af Sejdels Skogar. Och inte i några små mängder. Samtidigt föddes en ung stormvind i Stormbukten i sydväst,

Snart, kära läsare, ska hammare och släggor och skyfflar och hackor ljuda över Af Sejdels Skogar; industrins sång ska sjungas och vinstens dans ska dansas under trädkronorna! Västmarken ska nämligen få sig… en gruva. Det var i varje fall det Hertiginnan Florens Augusta af Sejdel (eller Grävinnan som hon börjat kallas) skanderade framför Västmarkens äventyrare,

ommarens obarmhärtiga ljus sken mellan löven i Af Sejdels Skogar, då Västmarkens äventyrare åter begav sig dit.Somliga kom för äventyr och andra för guld. Somliga kom för att tjäna ljuset och andra mörkret. Somliga kom för rättvisa och andra för att undslippa den.Men alla såg de samma sak när de kom fram; utsträckt över marken

Kära läsare,Tre ting vet jag;Två jag minns, och ett som jag blott hört viskas om i skuggiga hörn och mörka gränder.Det första tinget jag minns är hur Västmarkens äventyrare fann ett mystiskt ägg, som sades innehålla något slags okänd, magisk varelse. Detta minns jag. Och jag vet att det inom kort kommer att kläckas.Det andra

Det första vårregnet föll över trädtopparna och marken, dagen då Västmarkens äventyrare åter begav sig till Af Sejdels Skogar för att söka lyckan, äran, eller danerna.De möttes av den så kallade ’äggforskaren’, en figur vid namn Professor Tistelsten som kommit till skogarna i sökandet efter ett antal stulna monsterägg, som nu tycks vara utspridda över

Den nyfödda vårvinden har drivit vinterns frost långt, långt bort från Af Sejdels Skogar. Under de vajande trädkronorna vaknar något till liv. Det spritter i kvistarna, löven sträcker på sig, äventyrarna vågar sig åter tillbaka efter vintern. Drivna dit av girighet, av ärelystnad och nyfikenhet. Skogen vaknar. Västmarken vaknar.Det talas med låga stämmor i värdshusens

När ryktena började sprida sig likt höstlöv för stormvinden över Västmarken, var vi många som tvivlade. Det viskades om att Bork – en mystisk främling – utfört en magisk ritual för att öppna en port till kaosets gudinna Excidéas domän, för att släppa in två hemska monster i vår egen. Vi var många som tvivlade