När Västmarkens äventyrare åter styrde sina steg mot Af Sejdels Skogar lågmärkliga, lila dimmor tjockt mellan träden.Väl där mötte de både bekanta och nya ansikten. Ett tillhörde en bard,som blivit fast i dimman, och där drabbats av draksjuka. Men äventyrarnaska ha skapat en benmögelost och med hjälp av den botat den stackarsbarden.En nykomling var Tekhla,

Där, i det förpestade gränslandet som skär Västmarken och Riket i tu, harnågot hänt. Där, bland magiskt förrädiska dimmor som visar dig lögner och stjäl dinaminnen; där få ting är som de verkar, och än färre som de borde vara, harnågot skett. Där, i den mörkt magiska platsen kallad Revan, har något förändrats. Revan har

Af Sejdels Skogar var inte som de brukade när Västmarkens äventyrare senast begav sig dit. Alla var på sin vakt; vaksamma händer var aldrig långt ifrån sina svärdshjalt och även de modigaste av äventyrare såg sig ständigt över axeln. Det viskades om en mystisk energi nere i Drakdalen, om besynnerliga ljus och folk som försvunnit

Skogens invånare har hört det i vinden. Vattenandarna har känt det i de kalla bäckarna. Prästerna och Templets magiker har förnummit det i tystnaden. Någonting har vaknat i Västmarken. Det började med att en kvinna vid namn Edvina Guldspade anlände från Kartoffelköping i Söder. Hon påstod sig vara berömd äventyrare – fast ingen tidigare hört

För några veckor sedan begav sig folk från när och fjärran ned till byn Kartoffelköping, i den flodländska kolonin Federationen, i södra Västmarken. Vissa kom för att fira Mortusmäss – en högtid tillägnad dem som lämnat oss för den sista vilan – några för att göra sig rika, och andra för att lära sig om

I mer än sju månader satt en man under ett berg. Långt ned under mossa och jord och sten satt han, i de tunnlar som slingrar sig under Drakdalen, och väntade. Han var fast där eftersom han haft oturen att hamna på fel plats vid fel tidpunkt; han hade råkat vara inne i Hertiginnan Af

Länge har vi väntat.I hyrda värdshusrum har vi suttit framför våra brinnande eldstäder och drömt om bättre tider. Drömt om ett slut på snöstorm och pest och annat gräsligt lidande. Drömt om att åter få bege oss till Af Sejdels Skogar i Västmarken. Drömt om att åter få möta våra fränder och fiender, om att

Ett ensamt, vitt tygstycke blåser över ödemarken. Det dansar över marken, över mossa och mellan träd, i riktning söderut. En gång i tiden var det ett värdshustält. För några veckor sedan började den tidiga vintersnön falla över Af Sejdels Skogar. Och inte i några små mängder. Samtidigt föddes en ung stormvind i Stormbukten i sydväst,