Den nyfödda vårvinden har drivit vinterns frost långt, långt bort från Af Sejdels Skogar. Under de vajande trädkronorna vaknar något till liv. Det spritter i kvistarna, löven sträcker på sig, äventyrarna vågar sig åter tillbaka efter vintern. Drivna dit av girighet, av ärelystnad och nyfikenhet. Skogen vaknar. Västmarken vaknar.
Det talas med låga stämmor i värdshusens hörn om att något annat också kommer att vakna. Eller kanske snarare födas. Det sägs att ute under löv och mossa och träd väntar märkliga ägg, som sägs innehålla de mest vidunderliga varelser. Monster, säger somliga. Andra vågar inte gissa vad som lurar innanför deras mystiska skal.
Men inte heller det är allt som väntar äventyrarna i skogen. Somliga minns förra höstens slut, då Västmarkens äventyrare enades bakom ett gemensamt mål; att besegra demonerna – som skickats från en annan dimension av den förskräckliga gudinnan Excidéa – och deras odöda lakejer. Äventyrarna segrade, och bannlyste i en magisk ritual demonerna från vår dimension. Och Excidéas förkämpar försvann mycket riktigt, men… Något… Dröjde sig kvar. Ett skal? Ett skinn? En skugga? Inte vet en enkel tidningskarl som jag.
Men jag vet vad som sägs; att något rör sig, där i Stora Stenens skugga. Något vrider sig där i mörkret. Lever? Kanske. Men även en enkel tidningskarl kan vara säker på att detta kommer att bli långt ifrån ofarligt.
Västmarken vaknar, kära läsare. Tänker du vakna med den?
Garl af Stop
Sejdelburg – År 11 e HV (Efter Hämndens Vind), Segerns 161a år