Länge har vi väntat.
I hyrda värdshusrum har vi suttit framför våra brinnande eldstäder och drömt om bättre tider. Drömt om ett slut på snöstorm och pest och annat gräsligt lidande. Drömt om att åter få bege oss till Af Sejdels Skogar i Västmarken. Drömt om att åter få möta våra fränder och fiender, om att åter upptäcka hemligheter om skogarnas mystiska magi, och göra oss själva rika på märkliga artefakter och stulna daner.
Kära läsare; väntan är över.
Vägarna är åter farbara, och storm och pest har lagt sig tillräckligt för att vi åter ska kunna styra våra steg mot Af Sejdels Skogar.
När vi väl når vår destination kommer frågorna att vara många. När så lång tid passerat sedan sist, vem kontrollerar nu gruvan? Är den fortfarande stängd efter Anti-Gruv-Gruppens attacker, eller har Hertiginnan och hennes hantlangare lyckats öppna den åter? Kommer stridigheterna att fortsätta, eller ska vi för första gången på åratal se fred slutas i Västmarken? Vad har skogens mörka väsen och illvilliga skurkar planerat, och kommer äventyrare med kämpaglöd och mod att lyckas stoppa dem?
En fråga som ofta och högljutt ställts av självaste Hertiginnan Florens Augusta af Sejdel är; VAR ÄR MIN FÖRMAN!? Det tycks nämligen som att gruvföretagets förman Alfred försvunnit. Vissa påstår att han aldrig lämnade Af Sejdels Skogar med oss andra, att han fortfarande finns där ute någonstans. Vissa viskar till och med om att han ska ha fastnat i gruvan innan dess öppning stängdes igen av Anti-Gruv-Gruppen, att han levt där nere i mörkret hela denna långa tid. Om så är fallet; är han fortfarande vid liv? Vad har han haft för sig nere under berget? Vad har han sett, nere i de djupa, mörka gångarna i marken under Drakdalen?
Kära läsare, frågorna är många, och jag ser fram emot att se er besvara dem alla och sedan nedteckna berättelserna om era stordåd. När vi möts åter.
I Västmarkens skogar.
Garl af Stop
Sejdelburg – År 12 e HV (Efter Hämndens Vind), Segerns 162:a år