Takplankorna knarrar ovanför mitt huvud, och dränker ljudet av brasans sprakande. Snön ligger packad över mitt tak, och utanför fönstret ylar vintervinden som vore den en bister varghona. Det bleka pergamentet vilar framför mig, tomt. Bläckhornet är öppet, väntar på att användas. Fjäderpennan darrar i min hand. Tiden har nämligen kommit för mig att redogöra för det som skett i Västmarken under vintern. För fyra månvarv sedan markerades höstens slut av en batalj; Slaget om Själarnas Flaska. Då drabbade Af Sejdels Skogars äventyrare samman över en magisk flaska, som sägs ha makt att gömma människor från Döden- att ge dem evigt liv. Men när striden väl var över, och dammet hade lagt sig, var flaskan spårlöst försvunnen.
Men vad är egentligen Själarnas Flaska, måhända du frågar dig? Jo, en samling själar som förr varit fängslade i Västmarkens urgamla Krona. Men när Kronan förstördes blev de fria, och sökte sig till den beryktade rebellen Gråbåges skalle. Där vistades själarna under en tid, och förtvinade rebellens sinne, drog honom djupare in i galenskapen för var dag. Men detta kunde Gråbåges vänner inte tolerera, så de tvingade ut själarna ur hans huvud genom en smärtsam ritual. De fängslade dem i en flaska av glas och därmed var ’Själarnas Flaska’ skapad.Men Gråbåge själv återhämtade sig aldrig riktigt från ritualen, utan förblev ett trasigt skal av den man han förr varit. I tystnad försvann han ut i obygden, och ingen vågade följa i hans fotspår. Måhända kommer han att återvända. Måhända icke.
Men det var inte bara Gråbåge som flydde Af Sejdels skogar, den där höstdagen, för det gjorde nämligen också Triris Rödnäve, Drottning av Riket. Efter att hon vid flertalet tillfällen kidnappats, och i lång tid misslyckats att erövra Västmarken, fick hennes folk nog. Rikets adel revolterade, och Drottningen blev avsatt. Hon ersattes av två yngre släktingar; två barnaprinsessor, som nu regerar i Riket, stödda av sin förmyndare, och moder.
Men nog om alla dessa personer, tänker du säkerligen. Vad var skett med landet? Vad har skett med Västmarken? Jo, det kungalösa kungadömet har fått sig en tid av vila. Efter att Drottningen avsattes och den magiska Portalen mellan Riket och Västmarken stängdes, har Rikets invasion avstannat. Den invaderande nationen har skickat hem de flesta av sina trupper, och kvar återstår blott ett fåtal att försvara barnaprinsessorna. I Västmarkens huvudstad Sejdelburg kvarstår bara ett litet antal fotknektar och spjutmän för att upprätthålla lag och ordning i skogarna.Men mycket talar för att denna tillfälliga fred har nått sitt slut, och att Västmarken åter kommer att kastas in i en mörk tid, där svärdet regerar och den enda metallen av värde är stål. Varma vårvindar blåser, snön smälter undan, och man kan höra knivarna vässas i de olika fraktionernas stugor och tältläger. En ny ståthållare från Riket är påväg till Västmarken, en krigisk man vid namn Greve Stormöga. En general som inte visar någon nåd.
En mörk tid av girighet och onåd ligger onekligen framför oss. När evigt liv står på spel har vi dödliga en tendens att försaka vår moral, försaka lojalitet, försaka heder. Ja, försaka allt för att få det vi alla vill ha; evigt liv. Inför denna mörka tid står de flesta falangerna ledarlösa; antingen har deras generaler dött, flytt, eller blivit avsatta. Då återstår frågan: kommer fraktionerna att stå ledarlösa, ensamma mot skogens alla fasor, beväpnade endast med sina egna svärd, och intellekt? Eller kommer någon att ta de gamla fältherrarnas platser som ledare? Det tycks som om detta kommer att bliva Folkets Vår. När adeln och fältherrarna är borta måste någon ta deras plats i ledet. Någon måste plocka upp ledarnas fallna banér och leda Västmarken genom denna mörka tid. Kanske blir det du?
Garl af Stop
Sejdelburg – År 10 e HV (Efter Hämndens Vind), Segerns 160e år