De gamla hjältarna är borta.
Sommarens sista vind viner utanför mitt fönster- dansar sig fram över Nya Sejdelburgs hustak av halm och skiffer. Blåsten fortsätter vidare, bort över stadens murar och ut i Västmarkens vildmark. Ut över slätterna, och djupt in i Af Sejdels Skogar. Vinden smyger sig fram mellan träden, dansar runt Stora Stenen, och flyger över Svarta Bäcken. Den kysser löven på träden ovanför Eremitkullen, snurrar förstrött runt Kungens Grav, och lägger sig för att vila bland Drakdalens mossa. Skogen står tom, men inte länge till.
Sommaren har varit lång, varm, och fredlig. Men nu när hösten lagt sin svala hand över landskapet börjar äventyrare åter söka sig till Af Sejdels beryktade Skogar. Knivar vässas, och folk talar öppet i värdshushörnen om de skatter och magiska tingestar som kan gömma sig bland skogens skuggor. Som så många gånger förr. Men den här gången är det annorlunda.
Den här gången är de gamla hjältarna borta. De gamla falangerna är borta. De gamla fanorna är brända, och bortglömda. I åratal slogs de om makten över Västmarken. Malcolm. Gråbåge. Triris Rödnäve. Och i åratal blödde Västmarken för deras girighet. Riket. Motståndsrörelsen. Excidéakulten. Flocken. Många kämpade för herravälde över detta vilda land, men ingen lyckades tämja det. Malcolm är död, Gråbåge försvunnen, och Triris Rödnäve avsatt och på flykt. De gamla hjältarna är borta. Nya måste ta deras plats.
Fanorna som en gång vajade över Västmarken är nedtrampade i jorden eller brända. Falangerna som brutit detta land itu har fallit samman. Riket har dragit sig tillbaka till sina fästen i Norr. Motståndsrörelsen har inte längre något att göra uppror mot, och har fallit samman. Ingen vet vad som hände med Flocken efter att Gråbåge försvann. Men vad återstår efter allt detta, måhända du frågar dig, kära läsare? Och svaret är… Du.
Det ryktas att en främling är påväg mot Västmarken. En man som kallar sig Skråmästaren, och som ämnar göra det till sin uppgift att förändra detta land. Inte längre ska det klyvas itu av tronpretendenter och giriga självutnämnda kungar och drottningar. Det som nu väntar Västmarken är något… Helt annorlunda mot vad det varit förr. Skogens folk kommer ej längre vara bundna till de rika och mäktiga främlingar de förr kallat ledare och regenter, utan kommer nu vara fria att välja sin egen väg. Men det kommer alltid finnas ära och guld att vinnas för en äventyrare med skarp klinga och än skarpare sinne.
De gamla hjältarna är borta. Nya måste ta deras plats. Kanske blir det du?
Garl af Stop
Sejdelburg – År 10 e HV (Efter Hämndens Vind), Segerns 160e år