Stopet

Läs senaste Stopet nedan. Äldre stop finns i arkivet.

Låt mig berätta för er kära invånare i Rikets huvudstad, Sätet, vad det är som har hänt bortanför revan, i det ocivilicerade västmarken. Efter mitt lite för djärva beslut att besöka de berömda Af sejdels skogar kan jag nu berätta för er om vad jag såg där, allt från storslagna krigare till de lägsta skurkarna.

Jag kom fram till skogarna efter att träden till slut återfått livet, med deras gröna kronor skyddande från solens stränga blick, gav de en falsk känsla av lugn. Om någon berättat för mig vad som skulle ske den dagen hade jag aldrig trott på dem. Men det visade sig att den stunden av lugn var den sista jag skulle få på länge. För denna soliga dag är början på en mardröm som är långt ifrån över.

Jag såg det hela började med att en ritualmästare, klädd i en blodröd kåpa, klev up och talade med en befallande röst. Det var någon utsänd från de upplystas akademi, ett lärosäte jag aldrig tidigare hört talas om, denne magiker av mystiskt ursprung skulle tydligen leda en av de tre grupperingarna, Den flodländska spaningsexpeditionen, följarna av en självutnämnd profet samt Kollegiets forskningskompani, i en ritual för att påverka revan. Detta satte en eld under falangerna som jag inte tidigare sett, äventyrare från alla grupper började genast ett frenetiskt sökande för att vara de som genomför ritualen.

Deras ansträngningar ledde dem till alla möjliga platser och möten med märkliga figurer. De mötte en suspekt individ med dolda motivationer, en orch driven från vettet och fylld av vrede. I dessa skogar besegrade de även en ilsken basilisk med hjälp av sin snabbtänkthet. Till sist fick de även använda sitt intellekt för att lösa ritualens konstruktion.

En annan utmaning som plågade dessa skogar var banditerna, de som valt att omfamna laglösheten och ge sig på de oskyldiga. Dessa typer hade sina egna motiv för att vara i skogarna. Men i en händelseutveckling jag inte förväntat mig lyckades den Flodländska expeditionen besegra dessa brottslingar, och i en handling som till och med jag, som en känd Flodlandskritiker, måste berömma valde expeditionen att följa den civiliserade vägen och ställa dessa kriminella inför rätta.

Trots alla dessa handlingar, fyllda till brytpunkten med hjältemod, var det inte nog. När tiden var kommen för ritualen stod Flodländerna som segrare och blev de valda att genomföra magin. Detta gick då inte som planerat, en typisk sak som dessa Flodländare så ofta faller offer för, i sin hast att finna allt de behövede, missade de att fastställa utplaceringen av alla artefakter. Detta till synes minimala misstag kom att bli starten för den mardröm jag nu är rädd har släppts lös på världen. Jag såg hur Revans lila dimma sköt upp från ritualplatsen och hur hela dalen fylldes av dess lemmar sträckte sig efter allt i sin väg. Dessa Flodländare som i sitt högmod trodde att de hade möjligheten att kontrollera revans enorma krafter, gjorde den endast mer instabil och ännu farligare.

Jag har lyckats återvända till nya Sejdelburg där jag nu rapporterar dessa nyheter, jag varnar alla läsare, var på er vakt, vad som helst kan nu hända!

Västmarkenkorrespondent för Säteskuriren
Hanno Von Stift