0702-52 64 78 (telefonen används enbart under lajven) kontakt@vastmarkenlajv.se

2018-03-02 Vinterljus

Jag reser mig upp på frusna ben och ser mig omkring. Ser på de små asksvarta kvistarna som sticker upp ur snön, likt fläckar på ett vitt, gnistrande lakan. Jag befinner mig på en namnlös kulle, någonstans i Af Sejdels Skogar. Här dog en Kung, sägs det.
 
Denna lilla upphöjning ur den genomfrusna marken, de kala träden likt en krona runt dess krön, nämns varken av kartritare eller historiker, så därför har jag själv åtagit mig uppdraget att giva den det namn den förtjänar. Hädanefter skall den vara känd som Kungens Grav, platsen där Malcolm föll. När den kalla vinden från Stormbukten i sydöst, drog med sig årets första snöflingor, drog sig Västmarkens diverse lycksökare bort från skogarna. Malcolms folk sägs ha burit hans kropp norrut, för begravning. Hans baneman Gråbåge ska ha lett sina följeslagare västerut, mot deras gömda läger ute i vildmarken, och i deras frånvaro ska den odöde Lars ha härjat obehindrat genom skogarna, med den Galne Narrens forna kämpar bakom sig. Folket spridde sig likt löv för vinden, eller måhända snarare likt legoknektar när de ser att striden är förlorad. Vissa sökte sig till städer som Nya Sejdelburg eller Karls Korsning, och andra begav sig ut i obygden, för ett lugnt avbrott i ett annars hektiskt och farligt liv. Men vad de alla letade efter var en eld i kylan, en brasa de kunde sova bredvid under natten tills vinterns vita slöja passerat och åter lämnat vägarna färdbara.
 
Nu när kylan frusit marken och de färgglada liljorna oundvikligen lagt sig och dött likt knektar i en förlorad strid, har de årliga Vinterljusen åter börjat dansa över den mörka natthimlen. De är gröna som sommargräs, blå som Stormbuktens vågor och lyser upp de korpsvarta himlavalven likt flammor från en drakes käftar, och slingrar sig runt sig själva som vore de ormar här för att vilseleda oss.
 
Jag vänder mig norrut, åt det håll dit jag vet att Rikets kämpar begivit sig, till ruinerna som återstår av byn Bråkköping. Jag känner hur Nordanvinden får mitt hår att flyga av och ann och drar kappan tätare omkring mig. Något stort är på väg. En storm från norr. En storm från vilken ingen mur kan skydda oss, och ingen härd kan värma oss. När jag återvänder till Nya Sejdelburg inser jag att snö och kyla inte är det enda den vinande vinden tagit med sig från norr, utan också rykten. Det sägs att Portalen till Riket står öppen, och att en här väntar på andra sidan. Trots att Gråbåge fortfarande är i livet, dog Tvekungarnas Tidsålder när Malcolm föll, och en ny tid väntar oss. En Konungalös ålder av banditer och tjuvar står att komma när isarna tillslut spricker och snön försvinner lika kvickt och spårlöst som rövare i natten.
 
Garl Af Stop
Sejdelburg – år 9 e HV (efter Hämndens Vind)
Share This